Sveriges första satellitbilder är här, och motivet blev Gotland fotograferat rakt uppifrån från drygt 515 kilometers höjd. Bilderna kommer från den optiska spaningssatellit som Försvarsmakten köpt av amerikanska Planet Labs och som sköts upp den 3 maj 2026 med en Falcon 9-raket från Vandenberg-basen i Kalifornien. Upplösningen ligger kring 50 centimeter per bildpunkt, vilket enligt Försvarsmakten räcker för att identifiera pansarvagnar.
Det nya är inte att Sverige får se bilder på sitt eget närområde. Det har landet gjort länge, genom allierade och genom kommersiella bildleverantörer. Det nya är vem som avgör vart kameran ska peka, när den ska göra det och vem som får se resultatet.
Vad 50 centimeter per pixel egentligen räcker till
Upplösning i satellitbilder mäts som markupplösning: hur stor yta på marken varje enskild bildpunkt täcker. Vid 50 centimeter motsvarar en pixel en kvadrat på en halv meter gånger en halv meter. En stridsvagn som är runt sju meter lång och tre och en halv meter bred blir alltså ungefär fjorton pixlar lång och sju pixlar bred i bilden.
Det låter magert, men i praktiken är det gott om information. Inom bildunderrättelsetjänst brukar man skilja på tre nivåer av vad en bild kan göra, och de kräver mycket olika mängd detalj.
| Nivå | Vad du kan säga | Vid ungefär 50 cm |
|---|---|---|
| Upptäcka | Att det står ett fordon där | Enkelt, med god marginal |
| Känna igen | Att det är ett bandgående stridsfordon och inte en lastbil | Fungerar i regel |
| Identifiera | Exakt vilken variant och vilket förband | Sällan möjligt enbart ur bilden |
Det betyder att en enskild bild sällan avgör något på egen hand. Värdet uppstår när samma plats fotograferas om och om igen. Fem fordon på en uppställningsplats som blir tjugo på tre dagar är en betydligt starkare signal än en skarp bild av ett enda fordon.
Satelliten svävar inte över Gotland
En vanlig missuppfattning är att en spaningssatellit står still över ett område och tittar ner. Det gör den inte. På 515 kilometers höjd färdas satelliten med runt 7,6 kilometer i sekunden och varvar jorden på strax under 95 minuter. En passage över Gotland tar därför bara några sekunder innan satelliten är på väg ut över Baltikum.
Det är hela förklaringen till varför Försvarsmakten planerar en konstellation på omkring tio satelliter och inte nöjer sig med den som nu är i omloppsbana. Med en satellit får man några möjliga fototillfällen per dygn över ett givet område, och bara om banan råkar passera tillräckligt nära. Med tio satelliter i väl fördelade banor krymper väntetiden mellan bildtillfällena. Måttet som spelar roll heter revisittid, och det är där en konstellation vinner mot en ensam satellit oavsett hur bra kameran är.
Uppskjutningen skedde för övrigt som samtransport, tillsammans med två andra satelliter. Att dela raket med andra kunder är standard för mindre satelliter och pressar kostnaden rejält, men det innebär också att uppskjutningsfönstret och den slutliga banan bestäms av huvudlasten.
Moln och mörker är det verkliga problemet
En optisk satellit är en kamera. Den behöver dagsljus och fri sikt. Över Skandinavien är det två villkor som ofta inte är uppfyllda samtidigt. November i Norrbotten ger både låg solvinkel och långa mörkerperioder, och molntäcke kan stänga ett område i flera dygn i sträck.
Därför har Sverige tecknat avtal även med finska ICEYE, som bygger radarsatelliter. Radar fungerar på ett helt annat sätt: satelliten sänder själv ut radiovågor mot marken och mäter ekot som studsar tillbaka. Den behöver alltså varken sol eller klar himmel.
- Optisk kamera: bilder som ser ut som fotografier, lätta att tolka, kräver dagsljus och molnfritt.
- Radar: fungerar dygnet runt och genom moln, men bilderna är gråskaliga eko-kartor som kräver van tolkare.
- Kombinationen: radarn hittar förändringen, den optiska satelliten bekräftar vad det faktiskt är när vädret tillåter.
Därför spelar Sveriges första satellitbilder roll operativt
Att köpa satellitbilder på marknaden är enkelt och relativt billigt. Problemet är att en beställning avslöjar vad du är intresserad av, att du står i kö efter andra kunder och att leverantören kan ändra villkoren. Att låna bilder av en allierad har samma grundproblem i annan form: prioriteringen görs någon annanstans.
Med en egen satellit försvinner mellanhanden i själva beslutet. Försvarsmakten kan beordra kameran mot ett specifikt område, vid en specifik passage, utan att förhandla om turordningen och utan att signalera intresset utåt. Det är den delen som är den egentliga nyheten, snarare än bildens skärpa.
Kontrollen ska flytta till Uppsala
Inledningsvis sköter Planet Labs stora delar av driften. Bolaget levererade också de första bilderna från omloppsbana bara några dagar efter uppskjutningen, vilket säger något om hur inarbetad deras kedja från satellit till kund är. Planet Labs har byggt hela sin affär på volym: enligt sammanställningar av bolagets verksamhet opererade företaget över 200 aktiva satelliter och hade fler än 600 kunder i början av 2020-talet, varav omkring nio av tio köpte data som årsprenumeration.
På sikt ska den svenska satelliten styras helt från Space Operation Center i Uppsala. Det är där skillnaden mellan att äga en satellit och att bara ha köpt en avgörs. Att kunna planera passager, prioritera mål, ta emot nedlänken och bearbeta bilderna med egen personal är en förmåga som byggs upp under år, inte veckor.
Det som ännu inte är utlovat
Flera av de frågor som avgör hur mycket den här satsningen faktiskt är värd saknar fortfarande offentliga svar. Den exakta tidsplanen för de återstående satelliterna är inte publicerad i detalj, och detsamma gäller den totala kostnaden för konstellationen. Uppskjutningen skedde från Kalifornien med amerikansk raket, och frågan om Esrange i Kiruna kan bära svenska satelliter till bana i egen regi hör till nästa kapitel snarare än det här.
För den som vill följa utvecklingen finns det ett mer talande mått än upplösning. Det är tiden från att någon i Uppsala beställer en bild till att en analytiker har den framför sig och kan säga vad den betyder. En satellit med 50 centimeters upplösning och tolv timmars ledtid är underrättelsehistoria. Tio satelliter med kort revisittid och en bearbetningskedja som levererar inom timmen är beslutsunderlag. Bilden på Gotland visar att den första biten är på plats. Resten avgörs på marken.